Jesu Christe! du är vorden
Vägen, sanningen och lifvet:
Och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss gifvet.“
En Paaskesalme af Franzén begynder meget poetisk saaledes:
„Hvad jjus öfver griften!
Han lefver, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
O, salighets höjd!
Från himmelen helsad,
Han framgår i glans,
Och verlden är frälsad,
Och segren är hans.
Bortvältad är stenen och inseglet bräckt,
Och vakten har flytt för hans Andas flägt[1]
Och afgrunden bäfvar. Halleluja!“
Om Guds Naadekald findes følgende Salme af samme Forfatter:
„Vak upp! hör väckten[2] ljuder
Från Zions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
En bättringsväg igen.
Men snart skal budet fara
Från lifsens Förste ner
Och i hans namn förklara
Att ingen tid är mer.
För sent skal syndarn vakna,
Der ingen morgon är,
Der han skall evigt sakna
Den nåd, han spjllde här,
Der inga böner höras,
Her ingen bättring sker;
Ty kan väl bättring göras,
Då ingen tid är mer?
O, du i synden döde!
Se denna evighet.
Der allt är mörkt och öde
Och ej af ändring vet!
Att synden hopplöst minnas:
O matk,[3] som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
Då ingen tid är mer?
