satt han ved Nansens side, og erklærte sin glede over resultatet, at alt var gått bra Bom det var gått nu. Så reiste Michelsen sig og noldt en tale for Bjørn* son. Under denne tale kom det et stort fakkeltog. 1500 fakler kastet sitt røde skjær gjennem losjesalens store vin duer. Michelsen og Løvland, Bjørnson og Nansen måtte frem i vinduene og blev hilst med brusende hurraer fra de store menneskemasser som var møtt frem for a hylde dem.
En svensk forfatter skriver til forfatteren av denne bok: «Ingen sörjer längre unionen, ingen ser i dess upplösning en olycka, tvertom. Norge och normenn — de äro numera våra bästa vänner, ytterst populära i Sverige. Härav följer också at den uvilje som engång hystes mot Nansen är försvunnen.»
Under verdenskrigen kom Norge i en vanskelig stilling. Vi kan ikke brødfø oss selv. Vi må innføre korn, og andre matvarer også, for millioner av kroner om året. Dessuten produksjonsstoffer lor industrien for mange andre millioner.
Sålenge De forenede Stater i Amerika var utenfor krigen, fikk vi det vi kunde berge oss med derfra, alt i 1916 var 99 pct. av vår kornimport fra Amerika.
Men da U. S. A. gikk inn i krigen, fikk vi snart en forståelse av at man kan sitte i malet gull til halsen og enda risikere a sulte ihjel. I krigens 3dje år kunde importvarer ikke skaffes for penger, handelen mellem landene blev mer og mer en byttehandel, vare mot vare. Selgerne spurte ikke efter penger, men efter varer. Nu blev Norge vanskelig stillet.
Nansens våkne øine hadde lenge forutsett dette, og
