stammer Fortællingens Grundstok fra Peder Claussøn (ɔ: Mattis Størssøns Uddrag af Sverres Saga), og de spærrede Stykker er indfældte fra Rugmanns Svenske Oversættelse af Sagaen,[1] medens vi ikke kjende Kilden for det lille Stykke om Sverrestien. Nu er det af selve Fortællingen tydeligt, at Forfatteren har meget lidet eller rettere aldeles intet Kjendskab til Sogns og Voss’s geografiske Forhold; han sammenblander jo Skibshæren, der møder Sverre i Sognefjorden ved Lærdal, med Bondehæren, der møder Sverre paa Voss, og han lader den Bondesamling, som angreb Sverre paa Nedmarschen fra Valders til Lærdal komme over Sverre paa Tilbagetoget fra Voss. Men denne Combination mellem Begivenhederne i Voss og Sogn har, som vi senere skal se, havt Betydning for Sagndannelsen.
I det andet Skrift, Norriges Beskrivelse, som først
- ↑ 1. Norl. Chrön. p. 425: När han kom i Sokn, tå hade hans Fienders Bespeyare gådt fortare, at han mötte ther een stoor Försambling, och rätt så snart han kom ned i Sockn met sitt Folck, låg hans Wiig öfwer een Einstig, hwarest een sträng åå, som föll med Forsar, war på then eena sijdan, at ther kom ingen öfwer, uthan flygande Foglen, och på then andra woro så höga Berg, at ther war ingen annan Uthwäg. Thenne Einstigen war så trång, at ther kunde intet mehr än een gåå tillijka, men Bønderne såto vppe på Hammeren med mycket Folck, hafwandes ther stoora Steenar och stoora Trää, i Upsåt at kaste neder på them, om Konungens Folck hade gådt ther vnder. När han thetta såg, fant han Råd emoot Råd och sade til sine Män: Nu skolen i intet så fara, at the kunne giöra eder någon Skada, men doch skolen i pussas med them, som i högst förmå: Men iag skal så laga, iag kommer Fötter under them. Altså foor Konungen med nogra Män så högt i Fiället som han kunde, och kom oförwarandes på Ryggen på them, at Bönderna goffwo straxt Flyckten, och nogra aff them blefwo dräpta. Sedan foor han in i Bygden och bleff öfwer Natten i Läradal. Om Morgenen wiste the intet förr aff, än Assur Balle kom dijt med 25 Skep. Tå togo Birckebeenerna sina Wapn och gingo emoot. Fast ännu Skepz-häären war stoor, tröste then lijkawäl intet gå vp, förty them tycktes wara oreent i Hampnen, och Birckebeenerna stodo på Landet med sina Wapn, hållandes them ifrån Hampnen.
