stodh det vara förbudet tala om dackefeiden, och annat i gamble tijder skeet är«. Ingemar vart frikjend[1].
I kyrkoherden Caroli Bolhemii Relation till K. Maj:t rörande Antiquiteter i Markaryds socken i Småland, dat. d. 26. April 1667 er det fortalt »att dhen Gamble Hund föregifz liggia här i Marckerydz kyrkiogårdh, sönnan kyrkian och mit på kyrkiogården, wid hanss graaff står en lijten grååhall, ther uppå en Smedie hammar och tångh uthhuggna«. Ålmugen trudde »efter gammal sägn« at »om någon grafuer ther förnär, eller sielfue grafuen upkastar, så upstår och upkommer af nyio igen Hune häär«[2].
I slutten av 17de hdr. skreiv regimentskvartermeisteren P. Rudbeck i sine Smålands Antiquiteter ei vidsveimd forteljing um »Huna-härs grufveliga fältslag«. Men, som Hyltén-Cavallius segjer[3], ved nærare gransking kann ein ikkje draga onnor slutning av det Rudbeck fortel enn at segner um Huneheren endå på hans tid var levande i Wärend og at desse segnene, på grunn av namnelikskapen, hev vorte heimfeste til Hunna by og fornminne der ikring.
Ogso i segner frå 19de hundradåret finn ein huneheren umtala. Hyltén-Cavallius fortel: »I folksägner från Westbo omtalas Huna-härens tåg äfven under namn af Klubbe-kriget, eftersom folket i detta krig väpnat sig med spikeklubbor. Anföraren för Huna-hären het Hunne och bodde i Kärda socken. Han var smed och lärde folket göra smedje-tänger. När de först skulle börja gå, gjorde smeden sig en klubba af träd och den beslog han med spikar. Sedan samråddes han med sex andra karlar, och så gingo de ifrån gård till gård och togo man ur huse,
