Side:Norges land og folk - Nedenes amt 1.djvu/488

Denne siden er ikke korrekturlest

B1—:FoI.KN1NG. 475 “De kvendi som va skapt av begyndelsen, va plent likjen ass Adam; hu helt seg likso gjæv ’n skappningji som han aa vi1l’ al1i ver’ und’ ’o’ i noko ting. Men Gud saag de Va ’kji

ildt, at mann aa kjedding vaare like; daa støytt’ ’an henni aa

hennis avkjømi at haugó. So fare dei i húddinn’, ko barre fysté dei sjavi vi syne sikko. Dei e i húddinn’, av di dei e synde- lause. Men i det andet kapittel tog Gud et ribben av Adams side og byggede en kvindi derav — daa sa ’an: denne gang, av di hun var tagen av manden. Hennis avkjømi e inkji i húddinn’, av di dei have synd. So ljote dei have de nye testamenti. Tus- sann’ tu1—v’ alli have ko de gamle. — Presten raut fyre tussa kver kast. Han kom a1Ii paa stolen mei — han ha kappelaan’e. Haddvaar Olsson IOyruesta. (Vallemaal efter J. Skar.) Haddvaar Olsson laag úti i attenaarsufre’è1. Han va langt inn i Svérik. Eigong sto ’an so i de. Han ha vore laus o’ tænistunn’ a bil; so fór ’an aa handla noko smaatt dera i garó, ti hass ti va avle’i. Daa va der ’n svensk dragon’e som søkt’ ett’ ’o’. Haddvaar tok sprangji; men dragonen sto ’an att’e, aa felde byrsunn’ imot ’o’: «No ska du vere min fangji,» sa ’an. «Likso snart du min,» sa Haddvaar aa breidde ti ’o’, so ’an stuppa av hestò. Han gav sé’ alli stundinn’ ti glaap’ etti mei, so ’an visst’ alli, anter ’an drap e1l koss de va. Daa ’an kaam heimte, va kjeddingji aa støylè —— de lei daa so aa sumaari, at fókk ha flutt paa hei’i me buskapè. So tok han paa støylen me same. Haddvaar gjekk i 1—ane kriss-klæ’i. Dotter ’ass va daa ut i myro’ pila moltu. Daa elta ’u heim ti moirinn’ tane sprang: —(No kjem’e her ’n rau’e fant’e,» sa ’u. De høvde traatt so ti i ufre’è, at sylldatterann’ vurte vekkte midt aa nóttinn’ av trummunn’. Daa trive dei verjunn’ aa visste alli anna ell fiendi va plent innaa dei Haddvaar ha ’n støkk i se solengji ’an va ti; der maatt’ alli noken vekkj’ ’an fyrri ’an vakkna av sjave sé; hellis stokk ’an aa fauk ’po kvilunn’ aa s1o’ kringum seg, liksom husi vere fullt av fienda. Haddvaar ha ’n broer som va eldri. Men han fekk ga1—en 1ikve1: Garskaren gjipte seg me garsgjente i Brokkunn’ —— so gav ’an ’o’ Haddvaar Kjyrvesta. Lat dei gjere de no! — S‘oga une Viderik Værlandsson. (F1—a Austad i Byglau(l efter —f. Skar.) Der va ein het Værland som va so oley’seleg gó’e ti smie. Kung’en sill’ ei’gaang prøve ’n ni’v’ ’an ha gjort ï:(Vare deg, Z l700—]718.