Side:Norges land og folk - Nedenes amt 1.djvu/492

Denne siden er ikke korrekturlest

BEFOI‘KNING. 47 9 Men de va1—de ’kje lengje, so fallt dei ut aa rank ihop. Før dei for ti, stengde dei bonnæ inne i kjellarskaape. Men Guro sille vere paa tile aa skjile, dersom nokon bar sæg uhamlegt. Ola Vettrus aa Gunne klemde ihop, aa Knut Jonson tok den andre. De hlei ei heite bøya. Yvegaangs kara va dei.a1le. Men før1—-ennen gjekk de so, att aasdølann fekk hogg. Daa Ola tott’ ’ann hadde gjett Gu1me maateleg juling, kassta ’ann ’ann upp i den eine sængjæ. Guro tok ei tørespik aa gjekk burt-ti aa lyste, aa ville sjaa koss de va mæ ’ann. Daa laag ’ann der so eittrande sinna att ’ann spend’ ett’ ’æ. Ola gaadde de, aa blei gaste vone. førde hann bar sæg so skammlegt at aa spend’ ett’ eitt kvinnfolk. So treiv ’ann ’ann aa drog ’ann f1—amm att, aa baka ’ann upp paa nyom. Ti slutt fekk ’ann smogje ut. Daa de lei paa, maatt’ Ola ut aa ber’ ’ann inn atte. Den andre dagjen fydd’ ’ann ’ann yve heiæ. Hann tore ’kje styr’ ’ann aleine. Knut Jonson hadde dengt Svennsonen, so de va ’kje mæ nokæ lei. Hann blei liggans unyten paa Vettrus fleire daga, før ’ann va mann ti tak’ yve heiæ. Daa ota va avstaæ, slepte dei bonnæ utt att o skaape. Knut Jonson sat i ein brugdebenk frammæ omnen. Daa fysste kaam sinne aa styrkjen yv’ ’ann før aalvaar. Hann bollna upp so de var ugosklegt aa sjaa. Knesprettæ spratt paa tile. Hann hadde knebukso, som dei bruka de i dei tiinn. Aa hann skaalv heile menneskje so benkjen daira unn’ ’ann. «Naa hadd’ ’ann tek’ okko alle sam,» sae Ola Vettrus. -l(— Ola totte tiinn hadde forandrer sæg mykje, de seinste hann livde. « Naa legg dei enanni før hat, fysst dei slæsst. Me kunne slaaast aa vere like govene. Me bar enanni i særkje.»

f:

Tollei Vettrus, son ti Ola, fortaalde titt um dettæ slaasstbae. Hann va ein liten gut daa, aa va mæ i skaape. Hann sa’ ’ann totte de va harlegt aa sjaadKnut Jonson ette paa, daa sty1—kjen kaam yv’ ’ann so obboe. Tollei va fødd i 1807 aa døe i 1899. En tylvt gamle stev fra Sefesdalm. No vi mi drikke i joIo, sum bonden hev okko lova. Fyste mi kom’ at svaarte mollin11’, daa have mi ro ti aa sova.