Side:Segner fraa Bygdom I.djvu/148

Denne siden er ikke korrekturlest
88


haimte ait Stykki, aa dai hadde me se Brennevin so me føngo ain Dram, fyrr me skildest aat. Vi’are kann e ’ki minnast, anna e ha fortalt de, som du ba me, haile Grai’a.

Møkjal. Ja du ska hava Takk, de va morott aa hoyre Skikken der; de e ofto Aatskil um de e sama Annexe, men der va de som me bruke de me Mate, men me Drykk e de imist; stundo bi de for myki allestane. No tukka[1] de te dai Ti’enn me ljøte leggje uss, aa du fær hava Takk før Samvære i Kveld. God Natt.



Imist.


Rau’e Haakon aa Bjødnen. Ain Bjødnaskyttar som hadde Uppnabne rau’e Haakon hadde i Lagi me tvo are Kara innholma[2] ain Bjødn i sino Vetrehi’e, aa ain væn Dag raiste dai dit aa vilde felle Bjødnen. Nær dai hadde røkkje fram te Hi’emunningi, krulla dai se umkring de kor me si Byrse fullt rai’ug aa so te aa hute aa ome paa Bjøduen. Ve de tok no han te aa ruste se upp inni Hi’e aa kom fram ytandes fyri se me ain Baitakost, som han hadde tannla[3] ne um Hausten aa lagt fyri Munningen, aa han kom me slik Avle, at Snjøen gauv som taa ai Snjøgyrve[4]. Daa han hadde rykkje ut, hov han se upp paa Bak-

  1. lider.
  2. innkvervt.
  3. gnaget, tygget.
  4. ei Snjoskrida.